Akut behov av uppdaterade normer för installatörer av säkerhetssystem
Publicerad: december 14, 2021Digitaliseringen ställer helt nya krav på de som levererar fysiska säkerhetssystem till slutkunden. Branschen behöver fördjupad utbildning som svarar upp mot någon form av norm som man kan certifieras mot. Det menar Lennart Alexandrie, publisher på AR Media International som identifierar två områden – intelligenta kamerasystem och cybersäkerhet.
Under hösten har en självkritisk debatt blossat upp i branschen om undermåligt utförda intelligenta kameralösningar för perimeterövervakning i utomhusmiljö. Otaliga fellarm strömmar in till larmcentralerna och belastar operatörerna, vilket gör att viktiga åtgärdsinsatser vid skarpa larm kan fördröjas. Därutöver skadas förtroende för såväl branschen som tekniken. Det är allt annat än tillfredställande.
Perimeterövervakning har alltid varit en utmaning för säkerhetsbranschens aktörer då det finns så många faktorer som kan trigga ett larm i en utomhusmiljö, inte minst väderrelaterade faktorer, fåglar och andra djur. Med mörkerseende IP-kameror eller termiska kameror i kombination med avancerad videoanalys kan man med dagens teknik skapa säkerhetssystem med högre precision än någonsin. Men den snabba utvecklingen mot allt intelligentare kameror är bara en del av lösningen. Det krävs också kompetens att använda tekniken rätt så att systemen detekterar det som ska detekteras och negligerar sådant som inte ska avge larm. Den kompetensen saknas hos många företag och då blir resultatet ett system som inte fungerar särskilt bra.
Det behövs sålunda en kompletterande utbildning och en norm som företag kan certifieras mot. Den grundläggande befintliga normen för anläggarfirma avseende behöriga ingenjörer för kamerabevakningssystem – SSF 1060 – är inte tillräcklig för att täcka in vad som krävs för att projektera, installera och underhålla moderna intelligenta kameraanläggningar. Om beställarna ska få en möjlighet att välja leverantör utifrån ett kvalitetskriterium så behövs en certifiering av luta sig mot. Här har SSF en viktig roll att fylla om de vill bidra till en marknad med högre kvalitet där seriösa företag kan verifiera sin kompetens. I en tid där utvecklingen mot allt intelligentare säkerhetssystem går snabbare och där perimeterövervakning hör till de applikationsområden som har störst tillväxttakt bör initiativ till en kompletterande norm tas omgående. Och det är inte bara installationsföretagens personal som behöver utbildas utan också larmcentralernas. Vilka rutiner bör de ha, vilka krav bör de ställa på de anläggningar som ansluts och de produkter som används – vilken norm ska de referera till när kraven ställs?
Ett friskhetstecken är att branschen i ett antal branschartiklar och i en uppfriskande debatt på Sectech tagit upp och varnat för bristerna och hur kompetensbristen kan urholka förtroendet för kamerasystemen. Att några aktörer (Bosch, SOS Alarm, Rapid Bevakning och Tennotech) gått samman för att utbilda installatörerna med hänvisning till den rådande bristen på utbildningar och normer på området är också ett bra initiativ, men också en bekräftelse på det akuta behov av utbildning och certifieringsmöjligheter som finns idag.
Minst lika akut är norm- och utbildningsbehovet när det gäller cybersäkerhet. Dagens elektroniska system för fysisk säkerhet är baserad på nätverksteknologi och varje uppkopplad komponent utgör en potentiell cybersäkerhetsrisk, vilket understryks av flera internationellt uppmärksammade hackerangrepp som gått via säkerhetskameror eller NVR-enheter och orsakat stor skada. SSF har visserligen etablerat en norm för digitala lås och en annan norm för IoT-produkter och det är väl bra, men det räcker inte till.
Det bör finnas en cybersäkerhetsnorm som fokuserar på de som levererar säkerhetssystemen till slutkunden. Gapet mellan olika aktörer när det gäller IT-kunskap eller cybersäkerhet är många gånger stort. Det finns många företag som levererar säkerhetssystem med hög IT-kompetens och cybersäkerhet, som vet hur man ska tänka när det gäller såväl projektering, installation, service och underhåll samt materialval. Men hur ska de kunna verifiera den kunskapen och hur ska kunden veta vilka företag som har den kompetensen de efterfrågar? Visst finns element av cybersäkerhet i befintliga utbildningar som avser normen ”behörig ingenjör inbrottslarm” eller ”behörig ingenjör kamerabevakningssystem” men kraven behöver kompletteras med en separat norm och en certifieringsmöjlighet som påvisar en högre kompetens när det gäller kunskap om nätverksinstallationer ur ett cybersäkerhetsperspektiv.
SSF har gjort ett stort jobb genom åren för att motverka fysiska stölder, inte minst genom införandet av flera normer som vänder sig till installerande part. Så bör också ske när det gäller cybersäkerhet så att beställande part kan göra en bedömning om vilka företag som har förutsättningarna att cybersäkert leverera installationer och även i sina servicerutiner och materialval har ett cybersäkerhetstänk.
För att summera läget kring intelligenta kamerasystem och kunskap om cybersäkerhet skulle man lugnt kunna säga att det råder ett akut behov av uppdaterade normer för installatörer av säkerhetssystem.
Debattartikel ur Tryggare Samhälle.